fredag 9 december 2016

Påfyllning

Man kan ta sig till en inspirerande butik
 eller hamna på ett okänt säljställe och plötsligt
 hitta det där man inte visste att man behövde.
Eller så kan man gå en kurs och lära sig något
 man trodde var alldeles för komplicerat 
eller specialverktygskrävande.
Det nya man har med sig hem hittar 
allt som oftast en plats i trädgården.
Såklart! Det är ju där livet levs!
En av säsongens nyinflyttade är min korg.
Dagen då jag lärde mig grunderna och kom hem med den
 är ett härligt minne att plocka fram när gråheten sätter in!
Den har redan fått sällskap av några flätexperiment, 
men jag vågar inte kalla dem korgar... 
det blir nog en kurshelg till när tillfälle ges
 så kanske jag får in snitsen på det hela?

torsdag 1 december 2016

Bortkollrad igen

Jag vet hur det går
och ändå kan jag inte låta bli.
Jag har så lätt för att förälska mig!
Det klokaste vore att stanna hemma
 och inte utsätta mig för alla dessa charmiga,
väldoftande och välvuxna snyggingar.
Men jag åker dit varenda år! 
Till rosgården "Villa Sindoro" i Nora
den andra juli när Rosa har namnsdag. 
Jag försöker nöja mig med att fota och
undviker att bekanta mig alltför mycket med dem
 för det kan ändå inte bli något mellan oss.
Hemmaträdgården är fullplanterad.
Ute vid stugan har jag förstås mer mark... 
Då gäller det bara att hitta de som trivs utan lera
och utan alltför mycket omsorg och samvaro.
Kanske törs jag bjuda dit någon snygging nästa år...


tisdag 8 november 2016

Nu ringer det in!

"-Är ni här nu allihop?"
"-Nej,  lillegubben sitter kvar och läser än."
"-Men snälla bänglar, så okamratligt.
Sa ni inte till när ni gick ifrån högläsningen!?"
"-Såja, såja, mor lilla.
Morötterna är redan inne och
vitlöken klarar sig själv till i vår.
Du har det bättre här inne när kylan nu kommit."
Jag hoppas jag kommit ihåg alla
 för nu singlar det vitt därute.

lördag 5 november 2016

Klätterträd

"Vad tråkig du är matte!
Varför vill du inte klättra med mig?!"
"Nähä, jag sticker väl iväg och jagar nån fågel istället då.
Tråkmåns!
Det är ju för kallt att räfsa ..." 

fredag 4 november 2016

Det som glöms i augusti...

...får man syn på i november.
En krans som jag visst behöver göra ny
var det Asta som visade mig där den låg
under bordet vid solväggens soffa.
Sedan skuttade hon glatt iväg mot vinbärsbuskarna. 
Jag trodde hon hade fått syn på en fågel eller mus
men det var nog de glömda bären hon menade att jag skulle se.
Och jag inser att parasollet nog inte behövs längre.
Bäst att få in det innan tyget blir alltför  mört. 
Tänk att det alltid blir något kvar...
Men jag hann innan vinterkylan!

söndag 30 oktober 2016

Inte en enda pumpa

Jag ser inte stigen för alla löv!
Just nu är det mycket som lyser orange 
bland det gröna i vår trädgård.
Men inga pumpor. 
Vem behöver pumpor?!
Våra pumpasådder blev snigelmat
men det finns så mycket annat som lyser opp.
Trollhassel har också fin höstfärg.



onsdag 26 oktober 2016

Vind och vila

Nu har jag övningssuttit en lång stund.
Det är inte alltid så lätt att låta 
vilodagar bli lugna, hösten är 
en fin tid att träna på det.
Jag märker förändringen
 inom och runtomkring.
Våra träd vilar idag efter
 det spralliga blåsandet.
Utan stormiga dagar skulle inte 
stillheten märkas lika bra.

fredag 21 oktober 2016

Blå bär

Är du med i min allsångskör?

"Uti vårt växthus där växa blå bär,
så goda så.
Vansinnigt många, en stor skörd det är.
Vad ska jag då göra med dem?
Jag älskar att bara se dem.
Båd' Zilga och Morfars , så blå, så blå.
Saft kan de bli, den blir lila och fin,
så god som så.
Eller måhända en "tarte de jardin"?
Nej, enklast att bara äta
 (så slipper jag recept leta)
båd' Zilga och Morfars, så blå, så blå."

måndag 17 oktober 2016

Eller hur!

Vad är väl en höst i Sverige....
...om inte alldeles, alldeles underbar!




torsdag 13 oktober 2016

Övervintrare

Aldrig tidigare har jag varit med om
 att tagetes självsått sig!
Men ute vid stugan hände det i år.
I försomras när jag rensade odlingsbäddarna
 kände jag igen en väldigt specifik doft. 
Det kryllade av små tagetesplantor!
I hösten innan hade jag bara rivit opp det vissna och
 lagt ovanpå bäddarna som en latmanskompost.  
Om det var den milda vintern, den lätta jorden, 
det soliga läget, livskraftiga frön eller ren tur 
vet jag inte, men tog sig gjorde det i massor!
Nu ska jag förstås göra likadant i år 
och sedan får vi se om det upprepar sig.
Jag håller tummarna...