söndag 27 mars 2011

Saknad och sorg

Idag har jag rivit väggarna i det som varit barnens koja/lekstuga. De tyckte själva att den började se risig ut och, framför allt, skymde utsikten från altanen som vi hoppas få klar i sommar. Det känns lite konstigt att den snart inte finns längre. En sorts saknad.
Kojan i sin glans dagar

Kojan efter dagens rivning
På den dagliga knoppletarrundan hittade jag julrosorna som tinat fram i skuggan. Men titta på de stackars knopparna längst till vänster. De ser knappt livsdugliga ut. Kommer de verkligen att klara solen och vinden?
Efter att ha passerat skuggan kom jag till dammen. Och där var de, fiskarna. Flytande på sidan i kanten. Vår älskade koi Salome och två av guldfiskarna. (Salome överst på bilden från i somras.)

Sorg! Jag har ju oroat mig för dem och vart därför inte helt överraskad, men sorg går inte att bereda sig för. Den kommer som den är.

3 kommentarer:

  1. O nej vad tråkigt med fiskarna :-(
    Än så länge ser våra OK ut men har bara sett 5 st kanske...
    Tröst KRAM från mig!

    SvaraRadera
  2. Märkligt - kanske var det Koidödsdagen igår? Vår äldsta 10 år och största 50 cm låg också och flöt på sidan - död såklart. Än så länge lever de andra koiarna men vi får se - denna vintern kanske kräver fler stackars fiskliv?

    Jo, alla ni som inte vet - man kan verkligen fästa sig vid fiskar och de är trevliga husdjur!

    Kram Anna Vattenkanna

    SvaraRadera
  3. Tråkigt med fiskarna! Vi har en stor guldfisk som är så mysig, tro det eller ej, men katten Burre och guldfisken har på nåt sätt blivit kompisar:)
    Kram Margot

    SvaraRadera

Tack för besöket och välkommen åter.
Skriv gärna en rad innan du svävar vidare.