tisdag 30 september 2014

För åttonde gången

I söndags var det dags.
Genom en ridå av såpbubblor
kom besökarna in till vår lyktkväll.
Det blev nästan lite Tivolikänsla, 
både i bilderna och i verkligheten.
Över dammen svävade "månen"
i form av en papperslykta
 Etthundratjugoen lågor att tända för hand,
det tar ett tag, så vi får börja innan skymningen.
Många av lyktorna har jag fått i present
så det finns alla möjliga varianter
på olika sätt att ta sig in i för att tända.
De nio spotarna startar tack och lov med
ett enkelt knäpp på timern.
 
På soffan i växthuset brukar lillkatten 
ligga och sova, men nu hände det ju spännande saker!
Hon smög runt och kollade att inga lyktor välte,
 provsmakade kaksmulor och hälsade på besökarna.
 När det mörknade skrämde hon nog en del,
en grå katt syns inte i skumrask men
känns när den stryker sig mot benen! 
 En av våra älvor hade drömrådgivningen öppen
och gubben på stubben läste högt ur sin berättelse.
 I oasen fanns varm flädersaft med kanel
och oöverträffat god äppelkaka för den som ville.
 Sedan satt vi där och småpratade till dess
det blivit riktigt mörkt och lågorna började slockna. 
Jag undrar hur fiskarna upplevde det
när ljusen speglades i vattenytan...
 Tack ni som kom och gjorde kvällen magisk!



fredag 26 september 2014

Fram ur gömmorna


Det finns somligt som man inte vill ska komma igång till våren...
Jag träffade en person som haft påhälsning av vildsvinen.
Genast insåg jag att vårt "viltstängsel" nog inte skulle fungera
efter sommarens avstängning utan en ordentlig röjning.
Den undre tråden kan man inte skönja fast man vet att den är där.
 När jag ryckte opp ogrästorvorna hittade jag detta,
varsamt nerbäddat i mossa och rotfilt: snigelägg!!!
Sex stora samlingar utspridda just i grönskan som
gräsklipparen inte kommit åt under eltrådarna.
Vid den ena högen låg en hopkrupen spanjorska
 som jag gissar just hade producerat dem.
Hon trodde väl att de skulle ha det bra där till våren
men det var en villfarelse som jag snabbt tog ur henne.
Det blev ett "roligt" ljud när man tröck sönder äggen...
popp, popp, popp!
Mycket gladare var jag efter en stunds poppande,
och snipp, snapp, snut, så tog både ägg och snigel slut!
När jag sedan hittade den här lilla sötnosen
blev jag på riktigt bra humör igen. 
 Att den är köpt som vårcyklamen bryr den sig visst inte om.
På veckans "Blommig fredag" kan du hitta fler vårfrestelser.

onsdag 24 september 2014

S S S

Sista
           Söndagen i
           September.
           Vid halvsju börjar vi tända och
sedan lyser alla våra lyktor och facklor
till dess ljusen brunnit ner och oljan opp.
Det har blivit tradition med ljuskväll och
du är varmt välkommen om du vill gå en sväng
bland lågorna eller bara stå i oasen och titta
med en mugg varm saft att smutta på.
Tag gärna med någon att hålla i eller ett par gåstavar
för marken är lite ojämn under våra stora träd.
Behöver du en vägbeskrivning så maila mig.
Välkommen!

måndag 22 september 2014

Inte så skoj

Det finns somt som är mindre roligt.
Som att skörda potatisen och få knappt en halv leksakshink.
I fjol blev det lika lite, men då kom de i jord sent i juli,
fick för lite vatten och betydligt svalare sommar.
Jag trodde absolut att det skulle bli bättre skörd i år.
Ledsen blir jag också när snäckor, eller sniglar,
mumsat av den söta violen jag fick från Carita och Berthel.
På håll och utan glasögon tog jag den först för cyklamen.
Hoppas bara den orkar komma igen nästa år så
ska jag ta en dust med marodörerna!
 Här är en bild på andra små marodörer minsann!
En bärfissläkting som kallas strimlus.
Vacker, jo visst, men luktar lika illa som de andra.
I brist på hundkäx tog de mina persiljeblommor.
Men här då...ska jag skratta eller gråta?
Jag har fått in mycel i gräset, någon sorts skivling
som gillar flisen i våra gångar och nu spridit sig.
Och så kommer spanjorerna, alltså mördarsniglar,
och mumsar i sig det mesta av svampen.
Skönt visserligen att bli av med svampen
men inte sjutton vill jag göda sniglarna!

fredag 19 september 2014

Alldeles för mycket

Dagens tema för Blommig fredag är"sommarplåga".
Vad är en sommarplåga?
Något man först gillar men som sedan
blir i mesta laget så man tröttnar totalt?
Värmen, som blev hetta, var för mig en sådan.
Det var skönt en vecka men sedan blev det för mycket.
Det var nog mest ohyrorna som fortsatte att gilla läget.
Jag satt i skuggan under vårt stora körsbärsträd,
pustade, drack vatten och gjorde inte många knop.
Bären rasade ner när fåglarna var dit och pickade
men parasollet skyddade så jag blev inte så prickig.
En annan sorts sommarplåga har i år varit vår dammkant.
Tittar jag åt detta hållet ser det snyggt ut, men...
 ...somliga sträckor blev till när vi lade dit duken
och märkte att den räckte till större än vi grävt.
Där fanns inte iordninggjorda hyllor eller avsatser
för sten och torv så hur ska vi få till kanten?
Ibland är det mindre bra att vara impulsiv.
Som sagt, det kan bli för mycket...

onsdag 17 september 2014

One misty moisty morning...

Det är underligt så mycket man har i minnet
som man inte vet om förrän det poppar opp.

"One misty moisty morning when cloudy was the weather..."
En trallvänlig trudelutt som du kan lyssna på här tog över
när jag och kameran tog en morgonsväng i trädgården.

Överallt syntes spindelväv.
Spindlarna finns säkert där hela säsongen
men det är en sådan här daggig morgon
som jag upptäcker att de bor hos oss. Överallt!
En aning om kommande höstfärger fann jag också.
Skogskornellen lyser också i mulet väder så här års.
 Oxbäret har tappat många blad i sommarhettan
men de som sitter kvar är desto vackrare.
 Bakom växthuset blommar det fortfarande för fullt!
Jag passar på att ta in och sätta i vas så länge det går.
Just här har vi nämligen ett köldstråk, så plötsligt
 en morgon kommer allt vara brunsvart och slokande.

"...singing how do you do and how do you do..."

måndag 15 september 2014

Frukt och bär

"Allt är inte guld, som glimmar."
Somliga bär i trädgården har vi bara till lyst.
De går inte att äta, mer än möjligen en gång,
men de glittrar så fint i grönskan.
Som ett stort blåbär ser Ormbärsbäret ut.
Det räknas som giftigt, äter du fem eller fler
blir du riktigt dålig i magen så håll uppsikt över
både dem och nyfikna barn och vuxna.
 Vippramsens bär är nog inte heller så bra att äta.
Giftinformationscentralens hemsida ger ingen
information men låt den vara bara vacker.

Inte heller feberrotens bär bör du äta,
men de ser kanske heller inte så lockande ut?
 Korstörelns frukter såg saftiga och fina ut för en vecka sedan
men nu har de skrumpnat och blottar sina stora frön.
Några får självså sig och resten tar jag in över vintern.
Vårt rosenhallon står i slänten mot altanen.
Det var en liten pinne när jag fick den för ca 20 år sedan
men nu har den tagit över slänten rejält.
När vi byggde orangeriet försökte vi gräva bort den
men den hade väldigt rejäla och envisa rötter och kom tillbaka.
Så till den milda grad att den nu också sätter frukt!
Bäret går antagligen att äta, det är ju en Rubus,
men vi har riktiga hallon så det räcker.
Den här sammetskudden får blomflugorna vila på.

lördag 13 september 2014

Lökpill

Redan tid för nästa säsongs första sådd!
Det är ett "kärt besvär" att pilla isär och få lökarna i jorden.
De små "blomhuvudena" med kajpgroddknoppar
sätter jag i krukor till dess de vuxit på sig.
Annars är det så lätt att ta dem för gräs och rycka
hela tuvan när rensivern sätter in på vårkanten.
Vitlöken ska också pillas i klyftor och 
få en egen rad i en av pallkragarna.
I fjol slarvade jag med märkningen, eller om
det var skatorna som snodde den, så jag hade råkat
sätta persiljan i samma rad...mindre bra.
I år ska jag vara mer noggrann med skylten.


fredag 12 september 2014

Fram med grejorna

Ett omisskännligt tecken på att hösten närmar sig
är att det knappt hinner vara kväll innan mörkret
ramlar ner och utplånar både färger och former.
Igår kväll råddade jag därför  fram belysningsgrejorna.
Utomhustimer måste jag ha, nätaggregatet
och så lågvoltskabeln...och lamporna, var är de?
Javisstja, de sitter kvar på de braiga ställena från i fjol.
Lite snopet att rigga när färgerna inte hunnit hit.
Den här benveden blir snart höströd och orange.
Snyggt mot pilflätningen och idegranen.
Nästan genomlyslig och ljust gul blir
vår japanska hortensia. Snyggt det också. 
Dammen byter inte färg, den är lika trolsk ända till dess
isen kommer och målar en annan sorts vita rosor över ytan. 
Det här var min premiär.
Du hittar fler hos Blommig fredag.

onsdag 10 september 2014

Blå druvor och citron

 Vissa år blir det alldeles kolossalt
vansinnigt jättemycket druvor!
Jag tror att varenda blomma blev pollinerad i våras.
Det brukar inte göra något för barnen
och deras kompisar äter mer än gärna allt de får.
Men nu har barnen hunnit bli unga vuxna
och är inte hemma så ofta.
Jag och herr O äter och äter men det tar inte slut.
Det är mest av Zilga, staketdruvan med den
underbara smaken och de mindre goda kärnorna.
Den äts med fördel utomhus så man kan spotta kärnorna därhän,
men om man vill spara överflödet över vintern hur gör man då?
Jag tar tacksamt emot dina erfarenheter och recept.
 Citronträdet var i våras också "nerlusat" av små fruktämnen.
Så gott som varje blomma började svälla
men sedan föll de i golvet allihop.
Det är första året jag har den och jag antog att
den behövde mer vatten trots fuktig jordyta.
Alltså hävde jag på vatten oftare och
försökte övertala den att göra ett försök till.
För några veckor sedan kände jag doften av nya blommor
och titta, den här har passerat "ramla av-stadiet" ser det ut som!
Jag får lära mig några glada tillrop på italienska
så kanske det blir skördeklara frukter till i vår?!

måndag 8 september 2014

De blommar nu!

Vår trädgård är inte en sådan fylld med blomning.
Särskilt så här års känns det mest som en förvuxen grön djungel.
De flesta växterna blommade i försomras och i år tog
torkan udden av de som räknas till högsommarblomningen.
Höstblommarna kastade sig snäckorna över så fort det kom lite fukt.
Men en och annan kämpar på och vill inte ge opp
även om dagarna blivit både kortare och svalare.
Bladen på näckrosen börjar gulna och bli mjuka.
De lossnar och flyter kring när fiskarna betar.
Jag håvar in dem och halvruttna frökapslar nästan dagligen.
Ändå fortsätter den att blomma med nya knoppar!
Den gillar visst nya dammen.

På kullen under pilen är det något rött som flämtar till i ögonvrån.
 Vallmofröna som glömdes bort blev alldeles för sent sådda.
Sedan kom torkan och jag trodde inte det skulle hinna
bli någon blomning över huvud taget, men nu är de igång!

Är de sötare än vanligt eller är det månne
bara ögonen som saknat dem så?

lördag 6 september 2014

Mycke´ folk var det...

Vilken dag!
Det började med dimma och moln
men sprack opp i solfint vid lunchtid.
Massor av växter,mängder av pynt
och mycket folk i en lagom strosande ström.
Efter femtimmars stående och pratande
var det skönt att komma hem till stillheten.
Nu ska jag gå ut och lägga mig i växthuset och
titta opp på det som är kvar av våra blå druvor.
Några liter gick åt idag, många blev överraskade av smaken
och att de går att odla utan växthus, Zilga staketdruva.
Särskilt roligt var att se mannen från Kurdistan
känna likheten med smaken av druvorna "hemifrån".
Jag ska allt mumsa några klasar
medan jag ligger och funderar och
spotta kärnor ner över plattorna.
Det har hänt att de grott i springorna...