En sågad föreställning?

Nu har syrsorna kommit in på scenen

och gnider fram sin stämma i det stora

sommarspektaklets näst sista akt.

Det låter inte alls lika vackert

när jag kliar mig på benen.

Med värmen kom både broms, blinningar, 

mygg och knott så det finns att klia på.

Ändå kan jag inte låta bli att sitta ute om kvällen och njuta
 av de nästan självlysande stormhattarna.

Rosen med samma namn som torpet, Sofiero, blommar än och 

det gör också kaprifolen vid sänkammarfönstret.
Rosa mot rött...nåja, det doftar gott när jag blundar.

Prästkragarna som var med i början av föreställningen

har sjungit sig slut för länge sedan men står stillsamt kvar.

De behöver nog hjälp att lämna scenen.

Näst sista akten är väl skapligt  lång?

Jag hoppas på det och låter sången fylla skallen.