fredag 29 januari 2016

Försov jag mig?

Oj, oj, oj och kära hjärtanes!
Är det redan april?!
Tingen har tinat fram och
talgoxen pumpar sin cykel. 
Men så brunkladdigt trist det är
 och så tidigt det blir mörkt...
Jag får nog somna om och fortsätta drömma 
om den kommande säsongen.
Då ska liljor och rosor  blomma som aldrig förr
 eftersom jag matat dem så väl i fjol.
Och dofterna ska driva omkring i hela trädgården
 och in genom våra öppna fönster. 
De nyinflyttade ska bidra till trevnaden i
 de gamla planteringarna med sina former och färger
 och ingen enda spanjor kommer på middag. 
PS jag matar de flesta av våra växter med 
lövkompost, benmjöl och lite vedaska.
Och så förstås drösvis med vänligt småprat.

onsdag 27 januari 2016

En chans till

Förra veckan hade växthusdörren frusit fast.
Att det ska vara så svårt att komma ihåg
att ställa dit en skiva som hindrar
snön från att fastna i skenan!
Nu blev det höst igen och jag tror
jag ska hinna få dit skivan innan nästa snövräk.
Och vindspelet såg jag visst inte inne bland
löven när jag plockade undan i höstas.
Nu får det vila i växthusets stillhet.
Den här korgen gjorde det inget att jag glömde.
Knappast duglig för ytterligare en säsong.
Kanske kan den kompostera sig på stället?
Vår är det inte än men tövädret
hade något gott med sig.
Nästa vecka blir det väl vitt igen.
Undrar vad jag har glömt då?



måndag 25 januari 2016

Dansa med mig!

-"Vinter?!
Jaha, men jag dansar och är glad åt livet än om det är kallt.
Inte mycket blir bättre av att stå still och bara vänta.
Kom vind, kanske kan vi lura någon 
förlupen liten solstråle att dansa med?"
Min lille plåtsnurredansare  leker glatt
oavsett årstid och väder.

fredag 22 januari 2016

Vi väntar...

-"Nej, vänd inte på dig!
Det ser inte ut som det ska
på andra sidan just nu.
Det är inte solsken på riktigt,
 bara ett fult försök att
få oss att tro att solen är tillbaka.
Än är den för klen att orka opp och
hålla sig kvar över träden och lysa.
Fortsätt  blunda och vänta bara.
När det är dags kommer hon och
vänder oss ut mot det gröna igen."

onsdag 20 januari 2016

Tji fick ni!

Förra vårvintern var våra svartvinbärsbuskar riktigt populära.
Råbockarna fejade och fejade.
Kanske tänkte de att getterna skulle falla för doften?
Jag vill ha bär och det blir det inte utan bark runt grenarna.
Alltså: i år har jag nätat varenda vinbärsbuske.
Ni kan ju försöka feja mot krusbären istället, haha.

måndag 18 januari 2016

Bortglömd - återfunnen

Jag hade faktiskt glömt bort dem.
När jag var en mycket kortare människa
 hade en grannfru sådana här vackra tunna skivor
 i en vas och jag  blev alldeles betagen!
Jag har blivit varnad för att de kan bli 
rena ogräset men frösådde ändå i förfjol. 
Inte såg jag dem i sommarens djungel 
men nu ståtar slantarna där.
Vilken lycka att de inte blåst sönder!
Jag tror de kallas "Judas silverpenningar".

fredag 15 januari 2016

Allt upprepar sig

"Det går opp,det går ner, det går runtomkring..."
Så lär det lilla barnet i släkten ha sagt när det hittades 
sittande med en opprepad stickning.
En passande beskrivning på trädgårderande.
Hur det än blir med snö och kyla så 
upprepas väldigt mycket år från år.
Vår trädgård är full av liv också om vintern.
Mest talgoxar, men också koltrastarna är många.
Det är inte ovanligt att jag upptäcker 
kvarglömda grunkor i snön. 
I skallen snurrar inte bara planer för våren utan också
 oron för att dammen ska frysa igen helt och hållet.
Ett vaket öga, eller tre, på vaken varje dag.
Det känns lite trist att knacka bort vackra isformationer
men man kan ju alltid fota dem innan. 
Om dammen inte kan lufta bort gaserna som bildas 
vid nedbrytningen av fiskbajs och löv så dör fisken.
Det hände för några vintrar sedan och FY 
så hemskt det var med infrusna fisklik i isen 
som tinade fram vartefter under våren!!! 
Inget jag vill ska upprepas!
Is är mycket roligare som formad.
Med hushållsfärg i kakformar blir vattnet till små hjärtan.
Eller så sprayar jag fast ett rött
silkespappershjärta utanpå islyktan. 
När sjöisen bär kan jag också hämta vass
så jag har till att väva med senare på året. 
Men ibland är det bara för kallt att vara ute. 
Då kan jag glo ut genom orangerifönstret 
och drömma mig iväg...
Vad upprepar sig hos dig?

onsdag 13 januari 2016

Illa!

Här står två dåliga samveten.
Jag har haft de här fina drivbänksfönstren 
i flera år men ännu inte fått dem i ordning.
 Skäms! 
Visst fungerar de utmärkt som skydd för veden
men det var inte därför jag tog hem dem.
I vår får jag ta mig i kragen och
låta dem få några timmars omvårdnad
så de kan återgå i odlingstjänst.
Basta!

måndag 11 januari 2016

Nej du, lille vän...

...än så är det vinter. 
Du är förvisso vackert blå, men inte blåsippa
 så det dröjer innan du får komma ut.
Du kan lugnt blomma färdigt här inne,
så kan jag njuta av dig när jag diskar.
 Ser du riset som sticker opp ur snön därborta? 
Det är isophäcken runt den plats där du
 ska få växa ihop med de andra föredettingarna.
Jag måste bara vänta till de sticker opp ur jorden
så jag inte råkar nacka någon av misstag.
 Du kommer inte dit ensam.
Ni blir en hel skock ettåringar från 
julens och nyårets alla planteringar inne.
Gamlingarna kommer förstås undra varför ni redan 
har blommat, men då får ni påminna om
  att det var likadant för dem det första året. 
Så brukar det vara varje år.
Om jag inte glömmer er i källaren...

fredag 8 januari 2016

Surr, surr...

Nästa säsong, då ska jag...
...kanske röja fram den gamla jordkällaren,
som sägs innehålla en Saab,
och göra en sittplats med utblick där.
...förhoppningsvis öppna opp en stig genom snöbären. 
...strössla ut ännu fler bulbiller av
brandliljorna vid stugan. Överallt!
...försöka få tomaterna att trivas bättre.
(Fast det var nog mer det svala vädret än  
dålig jord som var problemet 2015)
... försöka få till en äng under äppelträdet.
...hålla tummarna för att  de delade
krolliljelökarna växer till sig bra.
...sitta under ett träd som Ferdinand och
bara njuta av väder och medlevare.
...bli bättre på att känna igen fler fjärilsarter än 
de färggranna storfladdrarna.
...spara häckblomningen åt guldbaggarna. 
...komma ihåg att gallra mer i äppelträdet!
Kanske...

tisdag 5 januari 2016

Nu är det sen...

Ja, hur blev det med sådderna?
På nya ägorna fanns en gammal åkerplätt
där förre ägaren haft potatis, lök och kål.
Att det växte lupiner lite överallt tydde på
att den sandiga jorden hade lite näring.
Men det var inte lätt att skönja var
odlingarna var placerade i all grönskan.
Hemma i samhället växte det djungelartat i lådorna.
Lite krasse i kanten, tänkte jag i våras.
Det blev krasse och ringblommor mest överallt!
Utom i bön och löklådorna.
Där blev det sallad.
Vid "lekstugan" fanns också gott om riddarsporre.
Väldigt gott om.Nu vet jag hur deras rotknölar ser ut.
När gräsklipparen hackade i sten blev det
till att göra en liten utgrävning.
Och där kunde ju planteras rosor!
Småningom fick jag till några odlingsbäddar
på nya stället och tänk, där finns inga sniglar!
Inte ens en liten åkersnigel!
Men rovfjärilslarver är också glupska.
Det blev inte mycket kvar av kålen
men gurkor desto fler.
De stod skyddat inne i det lilla växthuset
och för första gången på länge kunde jag
fylla burk efter burk med saltgurka.
I hemmaväxthuset blev det gott om druvor.
Jag gjorde som i fjol, saft av allt vi inte orkade äta direkt.
Löken hade gillat den svala och fuktiga tiden, men
nästan alla vitlökarna hade extralökar på stammen.
Och det fortsatte att blomma och vara kring 15 grader.
Sista tagetesen vissnade inte förrän i november!
Det var dags att krafsa ihop återbäringen och natta de
krukor som inte hittat nya hem i sommar.
Visst, det blev två fulla "kuvöser" men ändå...
Ganska många av de som trängdes i lådor och
 såbrätten i våras bor nu på nya platser.
Alla dog inte av kyla, väta eller vanvård.
Årets sista krukplantering blev
precis som den första, pensébaserad.
Hur det blev med snön och december 
låter jag vara osagt.
Nu väntar jag på första knoppen ut.
Undrar vilken det blir...