måndag 29 februari 2016

Efterlysning

Jag ser dem vid motorvägskanten 
när jag susar förbi på väg hem.
De stora gråduniga videkissarna 
 på sina vackert rödbruna kvistar.
Det är inte den vanliga vilda salixen
utan en av människor planterad.
Daggvide, Salix daphnoides ssp. acutifolia.
Jag önskar jag hade en växande på tomten!
Jag kanske är tokig som vill plantera vide, 
de är kända för att bre ut sig, 
men vid stugan finns både
 gott om plats och fuktig mark.
Råkar du ha en kvist som kunde
 trivas hos oss så tar jag tacksamt emot.

fredag 26 februari 2016

Favoritfärg?

Blommig fredag har favoritfärg 
som veckans tema.
Jag målar helst med linoljefärg.
Men det är nog inte det temat handlar om.
Det är svårt att välja vilken kulör jag gillar mest.
Men...jag omger mig gärna med grönt.
 
Det blir lugnt och skönt för ögat när det gröna
  går ihop i alla olika bladformer.
Men gult då?
Det gula som lyser opp trista höstdagar,
och som lyser som solsken om våren. 
Det finns en tid  är också ogräs är vackert,
bara det är gult vill säga. 
Egentligen är jag nog förtjust i de flesta kulörer.
Tänk så ljuvligt att stå i en garnbod och botanisera.
Eller, som när jag var mycket mindre, 
hjälpa till och sortera alla trådrullarna 
och stoppgarnerna efter kulör i lådan. 
Jag vet i alla fall helt klart att jag idag inte gillar vitt.
Möjligen på lakansväv och ritpapper.

onsdag 24 februari 2016

Jag ser nåt grönt!

Igår hade vi dagsmeja här!
Det börjar sticka fram ett och 
annat grönt i trädgården.
Fast allt är inte växter.
En glaspropp pryder också sin plats.
Somliga övervintrar som bladrosetter och tar fart andra året.
Jag hoppas att detta är den vita varianten av purpurklätt.
Annars blir det lite knepigt med kulörmatchningen.
Bambun är grön och grann året om.
Det är en glansbambu "Nitida" som 
verkar må gott intill ekotemplet.
I en pallkragelåda står luftlökar kvar.
De verkar inte bry sig om att det blev vinter.
Det gör mig ingenting alls om
 gumman Tö stannar några dagar till.




måndag 22 februari 2016

Tro, hopp och...

Redan de gamla grekerna...
Nja,jag vet inte om de drog opp "microgreens",
men intet nytt under solen brukar det ju heta.
För mig är det i alla fall nytt att äta opp
de små liven istället för att sätta ut dem.
Jag tror det blir gott.
Jag hoppas jag gjorde rätt.
Det stod inget i anvisningarna om kärlek
men det skadar väl aldrig att gödsla lite  
med kärleksfulla ord och omsorg.
Så väx på er nu söta solrosor!

fredag 19 februari 2016

Bästa trädgårdstipset?

Jag har så svårt att välja...
Efter alla år av trädgårderande
har jag fått och samlat på mig
 en hel del tips som fallit väl ut.
Och förstås också en hoper sådana
som inte gav värst  bra resultat.
De sistnämnda besparar jag dig.
Ett bra är att gå en runda varje dag
och småplocka och beundra. 
Då hinner jag upptäcka både 
de vackra och de ovälkomna i tid.
Innan de blommat över eller 
börjat förökat sig ohämmat.
Att ha en trädgårdsdagbok är också ett bra tips.
Jag har hunnit fylla flera stycken.
Det är så skönt att kunna gå tillbaka och läsa det
 som minnet inte har liggande längst fram. 
Sådant fyrkantsnät som vi byggde kaninburar av
är väldigt användbart också som halkstopp.
Vi har numera märlat fast det på vår välvda träbro
och på trappsteg där träet ofta är fukthalt.
Blommig fredag bjuder på fler tips.
Plocka på dig och prova dig fram.

måndag 15 februari 2016

Ljusa kvällar...

"-När hon sa att hon önskade sig ljusare kvällar
 tror jag det var våren hon menade.
Det blir sällan som man tänkt sig, 
men det blev ju ljusare..."

fredag 12 februari 2016

Kärlek

Jag känner mig rik när jag tänker på
 alla kärlekar och kära lekar i vår trädgård.
Somliga är nog inte besvarade, men vad gör det?
Jag blir glad inombords av att bara se dem. 
Ibland sägs det att kärleken blir större
 när man får vänta på sitt objekt. 
Är det därför vi älskar våra växter så innerligt? 
För mig är det en kär lek att överraska i trädgården.
Bekanta ting i ett nytt sammanhang 
kan bli hur knasroligt som helst! 
Ett inlägg om kärlek måste också
 innehålla en bild på vår fina Frasse.
Han höll vakt och sällskapade som ingen annan.
Kanske Asta blir mer som honom när hon blir äldre?
På tonåringars vis gör hon vad som faller henne in. 
Nu ska jag pyssla kärleksfullt med mina små
 frön så de blommarvackert i sommar.
Vill du läsa mer om kärlek?
Blommig fredag är bättre än en roman.

onsdag 10 februari 2016

Syns inte, finns inte

Idag vill jag helst inte titta genom fönstret.
Det vackra vita har övergått i kladdigt grått.
Inte ens katten vill gå ut.
Jag tittar på gamla bilder och kroppen minns
 hur skönt det var att ligga i växthussoffan och glo i taket.
Fingrarna längtar efter att få naglarna svarta av mylla
 och näsan vill nysa av honungsdoften från penseerna. 
Och tänk när gullregnet vräker ut
 sin doftsötma över hela grannskapet... 
Det är mycket som är trevligare än 
en blöt askonsdag i februari...

måndag 8 februari 2016

Bakslagsmatte

Att traditionen säger att det blir sju bakslag
 innan våren kommer är jag helt ok med.
 Men från när börjar man räkna?
Där jag växte opp börjar räknandet 
efter lärkans första drill. 
På Gotland hörde jag att man väntar in bläcku,
tofsvipan, och sedan noterar sju eller nio bakslag. 
Hos mig är just nu rena aprilvädret
men jag har inte hört någon lärka än...
Hur räknar du?

fredag 5 februari 2016

Ett drömscenario

Årets bästa nyhet kommer från vetenskapsvärlden:
"Forskarna som studerar den spanska skogssnigeln,
ofta kallad mördarsnigel, har gjort en intressant upptäck som med största sannolikhet kommer att få betydelse för såväl trädgårdsnäringen som producenter av grönsaker i större skala. Det var när av misstag en kaffemugg i labbet for i golvet som man först lade märke till att sniglarna reagerar på ljud. De sniglar som muterat
 med vår inhemska, och mycket fredliga, svarta skogssnigel drog först ihop sig och
försökte därefter avlägsna sig från ljudet.
Med upprepade försök har forskarna bekräftat teorin och kan nu gå ut med förbättrade instruktioner för hur vi kan undvika angrepp i odlingar av grödor och bland de växter sniglarna annars ofta betar ner och förstör. Det handlar helt enkelt om att utsätta sniglarna för de ljudfrekvenser som de inte klarar av. Forskarna har prövat en mängd olika ljudkällor och kommit fram till att ett enkelt vindspel med kläppar av metallstänger är det som ger störst effekt. Ljudet håller sniglar borta på upp till fem meters avstånd."
Låter det för bra för att vara sant?
Jag erkänner, allt är hittepå. 
En dagdröm som kom svävande en slaskig dag.
Men visst vore det skönt...