Det är svårt att få tiden att räcka till
både fixande, bloggande och njutande.
Som du kanske märkt är det
bloggandet som får stryka på foten.
På instagram postar jag bilder då och då
men mest ägnar jag dagarna åt det
som i familjen kallas "självsvängning".
I torpets lilla växthus knakar det i lådan med potatis.
Kanske blir det en smaskig midsommarskörd?
Asta tror att alla nya land jag tar upp därute
är katt-toaletter och är snabb med att provkissa.
Jag suckar och lägger duk över rubbet.
Och tänker att doftmarkerandet kanske
håller någon värre marodör på avstånd?
Vildsvinen bökar mot murens skogssida...
Hemma har nu sista sippan blommat ut.
I år blommade det en hel massa som jag fått genom åren
men som sedan aldrig visat sig igen.
Roligast var att återse Birgittas gula
men visst var de lila också ögonfägnad som hette duga.
Snart öppnar sig ridån och våra irisar
kliver in och dominerar scenen.
De verkar också ha mått bra av allt regn i fjol.
Och så rullar dramat vidare...
Den tredje juli är trädgården öppen för besökare.
Varmt välkommen!